Jag fruktar helheten

Funderar mycket på det här med att hitta mig själv. Att lära känna alla sidor av mig så jag vet vad jag har att spela med. Att acceptera alla de känslor jag känner och lära mig navigera utifrån dem. När jag kan det kan jag automatiskt reagera utifrån känslan jag känner och inte hur jag "borde" känna, göra eller tycka. Jag vill hitta vägarna in i mig själv och öppna de dörrar och vägspärrar som har funnits så länge att de börjar bli en del av mig. Allt jag ser är vägspärrar och stängda dörrar.

”Jag går på stigen. Jag är en människa
som rör sig sakta mot mig själv.
Detta är ingenting jag längtar efter:
det bara är. Ett ofrånkomligt möte
på offentlig plats.

Vad fruktar jag?
Att likheten skall vara slående/eller skillnaden bestående?
Jag fruktar helheten: att acceptera
allt jag är, inte bara det lilla som
jag visar upp till allmänt beskådande.” 

- Petter Bergman

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Så mycket nytt