Segern över snabbmaten

Det känns alltid som en seger när jag sitter själv och äter snabbmat. Det är en seger eftersom jag gör det utan ångest, för att jag är hungrig och MAX är det enda kvällsöppna stället i Piteå kl 21 en fredag. Istället för att strunta i kroppens signaler lyssnar jag och ger den vad den behöver och vill ha. Det är stort eftersom snabbmat och hamburgare var ett enormt steg bort från sjukdomen. Varje hamburgare själv ger mig styrka och glädje, hur snabbt jag än äter den innan jag springer till bussen. Jag satt ner och åt. Själv.
Lika stolt blev jag när jag kastade mig in på pressbyrån tio minuter innan bussen hem skulle gå. I den tidspressen lyckades jag köpa matsäck till bussresan hem, någonting som också var en enorm källa till ångest för några år sedan. Jag samlar dessa friskhetstecken och mår himla bra av det. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Så mycket nytt