I exist as I am - that's enough!

Rätt sida upp på mitt vackra överkast! Jag är mycket stolt över min julpimpade ljusstake!  Kalle Anka tavlan har häng i eller utanför mitt rum sen jag var riktigt liten. Den ska alltid vara med. Småtomtar bland en massa snöbollar, juligt värre. Emma, det snöar!

Emma Hamberg  skrev en text i COOPs Mersmak 2010 (sidan 14) som jag fastnade för. Jag klippte ut den och ramade in den i en fin röd ram, varje jul plockar jag fram den och läser den några gånger under december. Då påminns jag om att slappna av och fira jul som jag vill, inte som någon annan vill. Därför har jag också upptäckt charmen i att dekorera hemmet med röda band!

Jag promenerade idag i ett lugnt tempo och försökte se och uppmärksamma allt runtomkring mig. Det var intressant. Det kändes som när man börjar lära sig skriva. Enkla meningar som: snön är blöt, jackan är blå, luften är kall, bilen kör snabbt.  Men det gjorde att jag inte fastnade i ett virrvarr av tankar utan kunde lämna mig själv en liten stund. Jag uppskattade lite mer det som var runt omkring och kunde reagera på hur jag andades.  Det låter så flummigt och fjolligt, men det fungerade riktigt bra. Tanken slog mig att det kändes som om vandra runt i Narnia och att barn verkligen har en medvetenhet när de gör saker, det gör att de kan se en buske och tänka: "Där är ett fort!" Eller en fågel som flyger jättefort och egentligen är ett flygplan. Fantasin får mer utrymme när jag inte släpper tankarna fria.  Magiskt!

Jag vet inte vilka ni är som läser och jag vet inte varför ni läser. Jag kan ju bara hoppas att ni vill veta hur jag har det. Jag vill absolut inte gotta mig i sånt som är jobbigt. Men jag får ut känslor, tankar och åsikter när jag skriver. Så just nu vill jag gärna göra ett glatt blogginlägg där jag lägger upp vackra bilder på min något överjulpyntade lägenhet som jag är väldigt stolt över. Men de bilderna får vänta lite, och jag kan istället sitta här och titta på mitt vackra julpynt och slappna av. Samtidigt som jag lyssnar på diverse depp-musik i form av Taylor Swift och Ed Sheeran, Winnerbäck och Melissa Horn. Det får vara sådana dagar, när det går åt helvette. Det betyder inte att hela dagen är hopplös, för jag har gjort massor med bra saker idag och jag vägrar låta de jobbigare bitarna överskugga allt jag gjort idag som varit starkt och bra. Så nu behöver jag bara skriva för att hitta lite mer styrka, och tysta den där rösten som bara kan tänka negativt. Tack för att ni fin...

Livet är ett pärlband av svek, där minsta motstånd väljer väg i en kurragömmalek. Livet är ett pärlband av svek, och ingen kommer svika dig så innerligt och ofta som du själv. - Stefan Jämtbäck Den tunga texten döljer ett budskap om att det bara är vi själva som kan forma våra liv, välja hur vi vill leva. Om vi vill säga som Edith Piaf: Jag ångrar ingenting" eller låta sveken bryta ner oss totalt. Det finns en styrka i att välja att förlåta sig själv, trots att man sviker sina mål och krav. Att missa målet är synd, synden kan vi be om förlåtelse för.

Sometimes the things we hold on to aren't nearly as important as the things we let go of

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär Och insett att jag måste börja om Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där Men snart ska jag hitta den jag är - Melissa Horn Idag lånar jag ord i vanlig ordning. För så här ser livet ut, det går inte att passa in överallt utan att veta var jag har mig själv. Då vet jag inte var jag passar. Det är som ett spel som barn spelar med fyrkantiga klossar och runda hål. Det kommer aldrig gå. Innan jag vet vilken form jag har kan jag inte försöka tvinga mig själv att få plats där jag inte passar in. Livet handlar väl egentligen inte om att försöka passa in i en ram heller, utan att låta olika bitar av en själv passa ihop med varandra och växa och forma mig och mitt liv. Det är ett pussel som bara jag kan lägga. Jag vet inte vem jag vill vara i den här världen, det finns så många vägar och jag har prövat så få. Men så länge jag känner mig fri att resa mig upp och gå när jag vill så kan jag stanna.  - Mimi (Äkta människ...

Tänk att det ska vara så svårt att acceptera hur människan ser ut? Katrin Zytomierska har blivit arg på SATS reklam för att de promotar "mulliga tjejer" och undrar vem som vill identifiera sig med det där? Jag vill! Jag vill se ut så när jag tränar! Vacker, stark och GLAD! SATS reklam är underbar. Helt vanliga Josefin ser ut som människor gör mest när de tränar, svettig, osminkad och i träningskläder. Hon är inte pinn-smal, och ser ut att vara nöjd med hur hon ser ut. Det finns ett normal-intervall för BMI, vilket innebär att vissa människor ska vara lite mulligare av naturen och vissa smalare. Det är skitsvårt att acceptera att ens kropp naturligt ska vara som den är om man konstant matas med "super-smal idealet". Jag har länge tyckt att SATS matar på med ett smal-ideal i sina reklamer. Det är unga, smala, vältränade tjejer och killar som tränar där. Därför har jag tyckt bättre om Friskis som istället gått ut med reklam i stil med: "Det handlar inte om ...