Börja varje dag med en positiv tanke och det kan förändra hela dagen.

I slutet på januari förra året satt jag arbetslös, nyss hemkommen från en resa som jag ställt in mig på skulle ge mig möjligheten att förändra mig själv. Den resan var kortare, kallare, med mer festande och fler vänner än den resan jag nyss gjort. Men båda resorna var viktiga för mig. Framförallt för att de utmanade min bild av mig själv. Vad jag tillåter påverka och förändra hur jag ser på mig själv.

När det kändes ensamt i Goa lyssnade jag ofta på musik som jag hade i telefonen. Bland annat "Lilla Björn och Lilla Tiger" som reser hela vägen till Panama för att förstå att det de söker efter finns hemma i deras plyschsoffa. Det är det resandet gör, förutom att ge upplevelser, nya erfarenheter och allt det, så går det att se hemma i ett nytt ljus. De fyra dagar (!) jag har varit hemma har jag varit överlycklig över snön, frusit i kylan (som inte ens är kall), varit glad att jag är hemma i Sverige, ångrat att jag åkt hem, tyckt att ingen riktigt förstår vad jag varit med om, berättat visar bilder och berättat igen om Indien och njutit av att få återuppleva det. Det bästa med att komma hem är självklart att träffa familj och vänner igen, fylla på kramdepåerna som blir låga av att resa själv. Det bästa med att resa är att jag får tid för mig själv, tid att glömma bort vardagen och bara vara. Det jag insett de senaste dagarna är att jag kan välja, precis som jag valde förra januari. Antingen deppar jag och tycker synd om mig själv. Eller så njuter jag av det jag har och lever livet som jag vill. Innan jag får ett jobb (för det tänker jag att jag kommer ha, ganska snart), hinner jag ju läsa (just nu har jag en hel bokhylla med olästa böcker) besöka Uppsala, träna, skriva, se på serier (sa någon Doctor Who?).

Jag hinner fortsätta ha lite semester på hemmaplan och njuta av det som är vackert i livet. Så går det att leva även med ett heltidsjobb. Men det kräver lite mer viljestyrka och mod.