Andetag

Ibland tar jag ett extra djupt andetag och känner att jag är på rätt plats.

Det här är mitt jobb, att möta nya människor i nya situationer och lära mig något nytt både om dem och framförallt om mig själv. Jag kan riktigt vara nervös, nästan rädd innan jag lyfter luren för att ringa ibland. Inför vissa intervjuer och jobb har jag en rejäl orosklump i magen, tankarna har som ett eget liv i huvudet och försöker intala mig att det här är att ta vatten över huvudet. Hur skulle lilla jag kunna få svar på mina frågor? Vem är jag att tro att någon vill läsa min texter, titta på mina bilder? Men jag ringer, jag bokar mötena, ställer frågorna och märker att det går hur bra som helst. Jag breddar min horisont och visar för mig själv att det är fullt möjligt att göra det här. Jag kommer kunna försörja mig på det här. Det känns oförskämt bra att jag har hittat mitt yrke, det som är rätt för mig just nu.

Sen tar jag ett till andetag in och ut och försöker få de konstanta fjärilarna i magen att stillas.

För trots att jag älskar det jag gör så sticker mina tankar ofta iväg till Martin och då ler jag fånigt och har svårt att fokusera. Han gör mig otroligt lycklig och jag är tacksam att jag har träffat honom, att han vill vara med mig och väljer att spendera tid med mig. Jag är tacksam mot mig själv som ser till att ta hand om mig själv, acceptera mig själv och älska den jag är innan jag lägger all min kärlek på någon annan. Jag vill vara med honom, men inte för att jag inte vill vara med mig själv. Jag vill vara tillsammans med honom eftersom han fyller mitt liv med glädje. Jag sitter inte ihop med honom, har ingen plan på att växa ihop med honom. Våra olikheter är vad som gör oss unika. Just vi två tillsammans är helt unikt och jag är ibland rädd för att förstöra det, rädd att vi ska gå sönder om jag tänker för mycket, inte bryr mig tillräckligt eller inte kan vara kvar i stunden.

Då tar jag ett tredje antedag. In. Ut.
För jag vet att han älskar mig och jag älskar honom. Det räcker.

Livet är just nu och livet är fint.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Så mycket nytt