Räcker till, lagom mycket

Att veta att jag räcker till är fortfarande svårt, av den enkla anledningen att självkänsla är färskvara. För att jag verkligen ska stärka den behöver jag skapa lugna stunder för mig själv. Stunder i stillhet och tystnad, oftast ensam, men inte alltid. Stunder när jag kan släppa allt omkring mig, lyssna inåt och träna på att acceptera allt jag bär på. Nu är jag i en period när jag märker av mina inre kritiker, hur högljudda och välprogrammerade de är. De slår på direkt och börjar den ena, så drar de med sig den andra.
Meditationen, yogan och tid att skriva hjälper mig att varva ner och hitta in. Det ger perspektiv på livet därutanför. Jag försöker låta bli att ta ansvar för alla andras liv och val och istället verkligen ta ansvar för mitt eget.
Ibland, ganska ofta, tänker jag att jag är alldeles för mycket i mitt eget huvud. Att jag är fruktansvärt egocentrerad. Framförallt att jag ens tänker tanken att publicera något sådant här en dag när så många människor dött i katastrofer runt om i världen. Jag har ont i magen att sådant händer, men det händer hela tiden. Världen står i brand och om jag ska ha en möjlighet att förändra världen måste jag börja med mig själv.
Jag måste titta på mina destruktiva mönster och aktivt jobba för att förändra de så jag inte för de vidare ut i världen. Jag vill hitta kärleken, tilliten och tryggheten som alla människor bär längst in.
Därifrån vill jag hämta kraft. Det är min källa.