Ett samarbetande samhälle

Jag har precis lyssnat på Alexander Bards sommarprat om att sluta upp med att vara individer och istället bli divider. Att börja se varandra som en helhet och samarbeta för att nå våra mål. Jag tror på det. Det är kärnan i min livsfilosofi just nu. Att vi i grunden är så olika varandra och samtidigt så lika, så när vi slutar se vilka olikheter och skillnader som finns kan vi istället mötas i nya konstellationer och situationer. Då kan det ske magi. Öppna upp för kärlek, mod och helt nya idéer som kan förändra världen. Att sluta tänka att var och en av oss för sig själv måste komma på helt briljanta idéer och istället tillåta idéerna att finnas mellan oss. Vi kan bolla dem mellan varandra utan att "stjäla" de. Istället får de ny luft och kan växa sig ännu större. Då spelar inte våra egna egon och prestationer någon roll. Vi som personer har inte förlorat vårat egenvärde, för ingen har lagt hela sin själ i prestationen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Så mycket nytt