Taizé

Det är en plats som behöver upplevas för att man ska förstå den. Så fort jag kom tid kunde jag vara mig själv helt och hållet, i mötet med nya människor, med mina egna tankar.
Det första jag gjorde när jag kom dit var att lämna in telefonen. Tänk så fri man blir utan kontakt med omvärlden!
Hela veckan fanns det tid för mig, i en gigantisk massa med tusentals människor som väntar på mat, eller sjunger eller ber eller lekar ringlekar så fanns jag med.
Jag har lärt mig att lyssna på mig själv och andra på ett nytt sätt, jag har upptäckt nya tankar om min tro och livsuppfattning.
Den koreanska brodern som höll i bibelstudien jag deltog i uttryckte det så här:

"[När vi ber säger vi att Gud kommer närmare, men det skulle innebära att Gud inte alltid är här. När vi ber kommer vi närmare oss själva, det är i oss själva vi hittar Gud.]" 

Eftersom det är så enkelt att vara sig själv, utan masker och krav är det också enkelt att uppskatta gemenskapen och relationerna med nya människor. Varje måltid intas sittandes på marken (eller en bänk) tillsammans med tusentals andra. Det är alltid människor runt omkring med glada ansikten och en hjälpande hand.

Det finns massor att berätta, men det kan aldrig upplevas på riktigt genom någon annans ord.
En sista sak vill jag dela, den första upplevelsen av tusentals människor som sjöng tillsammans. Sången steg i hela kyrkan, alla deltog, den känslan och värmen gav mig rysningar. Människor kan göra skillnad tillsammans.