I exist as I am - that's enough!

Ikväll påbörjade jag en studiecirkel i självkänsla som kommer pågå i 5 veckor.  Jag hoppas hitta nya sidor hos mig samt verktyg för att lära känna mig bättre och må bättre.

Nästa utmaning blir att hitta en helhet i mitt liv. Förmå mig själv att lyckas balansera mellan kost, träning och min egen kroppsuppfattning.  Min behandlare uttrycker sig som att jag ska äta all sorts mat utan att det är en utmaning eller ett test utan helt enkelt för att det är en del av livet. Vilket innebär att jag ska äta helt prestationsfritt. Tankarna dyker då direkt upp med ett stort, knallrött utropstecken och frågar: "Var i h----te ska jag då prestera?"  Träningen har ju nu börjat bli något jag gör för att det är kul, naglar och snygga kläder gör jag för att jag vill. Men i maten ligger fortfarande en viss prestation kvar. Det är ett sätt för mig att hålla mig flytande och slippa släppa på all kontroll, jag kan identifiera mig med mitt sjuka ätande ett tag till.  Det viktigaste är för mig blir att hitta egenvärdet i mig själv. Det känns som något jag tjatat om länge, och det kommer jag garanterat att jobba med ännu längre. Livet är inte enkelt, jag vet var ...

Tankar från en konsertsgudstjänst 4 nov 13: Det blev en resa genom känslor och minnen. En resa in i var och en genom att lyfta livets viktigaste uppgift, att vara här och nu. Allt detta kom från ett enda ord: Helhet. Att vara här och nu, stanna upp och leva det liv som är nu. Att våga se allt vackert runt omkring och andas in lugna djupa andetag. Det var inte en utmanande fråga att ta itu med livet, det var en presentation av att hur svårt livet än är så är det lättare när man vågar leva i helheten. Med allt som är mörkt och med allt som är ljust. Det var så tungt och så vackert. 

Hörde på radion idag att Södertäljes poliskår vill visa att de också är människor och har därför lagt upp en Harlem Shake video. En Harlem Shake är en 30 sek lång video där en person börjar dansa helt själv (tänk den gamla viking line reklamen). Låten som spelas är samma, osäker på vilken det är, den klipps efter ca 15-20 sek, trappas upp och ALLA i rummet, på torget, i tunnelbanan, under vattnet (!) freakar ut, gärna i någon skum outfit och dansar järnet. Detta läggs sen ASAP upp på youtube där det sprids som en löpeld! Det ser lite ut som ett dansande spexfoto, ingen snygg dans, inga snygga outfits, bara allmän glädje och vardagsunderhållning. Bjuder på de favoriter jag hittat idag:  Norska armén:

Mina naglar som jag är nöjd med och för det mesta försöker hålla snygga, för långa, läckert målade naglar är något av det snyggaste jag vet. Min fina vän sa idag att mitt nagelfixande är något jag verkligen gör för mig själv. Något helt prestationslöst eftersom ingen förväntar sig att jag ska ha snygga naglar. Det är bara jag själv som vill ha det!

"Pojkar gör - flickor är"  är ett inslag på SVT som handlar om hur det beröm barn får påverkar deras självbild. Att de barn som får höra att de GJORT något bra  istället för att de ÄR duktiga har en bättre självbild och tror sig i högre grad kunna påverka och förändra sig själva. Jag var ett typexempel på en duktig flicka när jag var yngre, och har troligtvis varit det fram till nu. Många gånger fick jag höra "vad  duktigt du är", inte "vilken fin teckning du ritat, vad bra du städat osv" utan det jag minns var att ordet duktig var med. Jag var duktig som person, och lade in hela mitt egenvärde i det. Snabbt lärde jag mig att jag blev sedd av "alla andra" när jag var duktig, så därför såg jag till att vara jätteduktig, hela tiden, för att inte riskera att bli osynlig. Det ledde tyvärr...

Apropå hjältar. JONAS GARDELL

Under hela min tonårstid har jag vuxit upp med sport och idrott. Friidrott, fotboll, skidor, alpint, you name it, jag har tittat. Konstigt nog är det bara jag som är intresserad i familjen och jag får ofta titta själv eller till högljudda protester. Minns inte exakt när det började, men jag minns en fotbollsmatch (VM eller EM) Sverige mot Holland, som slutade med straffar. Det var så sjukt spännande och ett av de första tillfällena då jag insåg att sport har en viss magi över sig. Idrottarna har blivit förebilder för mig genom min uppväxt. Kajsa Bergqvist, Stefan Holm, ”Foppa”, Christian Olsson, Yannick Tregaro, Carolina Klüft, Susanna Kallur, Therese Alshammar, Lars Frölander, Anja Pärsson, Helena Ekholm, Björn Ferry, Carl-Johan Bergman, ”ACO”, Emma Igelström,  De är jättemånga, såklart och många av dem har slutat. Dessa enormt skickliga idrottare som jag följt hela min tonårstid. De har gett mig inspiration, motivation och underhållning. Jag har gråtit, skrikit och skrattat med...

Ett uttryck jag använde ofta i mina första friska år var "Jag är så djävla snygg!" Det är extremt effektivt för att befästa positiva tankar. Därför bestämde jag mig idag för att så fort jag ser mig själv i spegeln ska jag säga något snällt till mig själv. Vad som helst, kanske är håret snyggt, eller ögonen pigga, eller så har jag sagt något snällt. Alla dessa små saker, många bäckar små, som tillsammans kan göra mig gladare. Jag vill nämligen vara den "glas half-full" positiva personen som jag innerst inne är.  Insåg också att jag kröker ryggen och försöker gömma mig i busskön, jag ska försöka ta mer plats och börja där!  För att glida på denna våg av glädje vill jag också berätta att jag känner mig glad, lugn, trygg i min kropp och taggad efter träningspasset ikväll! Imorgon blir det party på MF Så här snygg tänker jag vara då: