Sport


Under hela min tonårstid har jag vuxit upp med sport och idrott. Friidrott, fotboll, skidor, alpint, you name it, jag har tittat. Konstigt nog är det bara jag som är intresserad i familjen och jag får ofta titta själv eller till högljudda protester. Minns inte exakt när det började, men jag minns en fotbollsmatch (VM eller EM) Sverige mot Holland, som slutade med straffar. Det var så sjukt spännande och ett av de första tillfällena då jag insåg att sport har en viss magi över sig. Idrottarna har blivit förebilder för mig genom min uppväxt. Kajsa Bergqvist, Stefan Holm, ”Foppa”, Christian Olsson, Yannick Tregaro, Carolina Klüft, Susanna Kallur, Therese Alshammar, Lars Frölander, Anja Pärsson, Helena Ekholm, Björn Ferry, Carl-Johan Bergman, ”ACO”, Emma Igelström,  De är jättemånga, såklart och många av dem har slutat. Dessa enormt skickliga idrottare som jag följt hela min tonårstid. De har gett mig inspiration, motivation och underhållning. Jag har gråtit, skrikit och skrattat med dem. Lidit vid skador, materialproblem, förluster och jublat åt vinsterna. Mina naglar har bitits sönder om och om igen. Jag är en tävlingsmänniska och lever mig in i tävlingen med själ och hjärta (…och jag börjar förstå varför jag får titta på sport själv.) Men det börjar bli ett generationsskifte inom idrotten, 90-talisterna är nästan på topp, men inte riktigt och de äldre som varit på världselitnivå börjar försvinna från den absoluta toppen. Det innebär att de som nu dyker upp är i min ålder eller yngre och ännu inte nått världselit. I mina ögon har de ännu inte fått samma hjältestatus och kommer nog inte heller få det eftersom jag inte kommer vara tonåring resten av mitt liv. Men jag kommer fortsätta följa dem från TV-soffan, troligen en aning bittert eftersom jag själv inte är så duktig som dessa jämnåringar, men mest bara enormt imponerad och med en liten saknad efter de stora stjärnor som länge varit mina idoler. Trots sorgen över de försvunna idrottarna känner jag mig trygg att Christer Ulfbåge, André Pops, Jakob Hård, Marie Lehrman m fl finns kvar som kommentatorer och mina bästa vänner under de många mästerskapen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Så mycket nytt