Livets upp, ned och medgångar.

Jag har idag pendlat mellan lite av varje och fascinerats av mina förmåga att påverka de energier och känslor som finns i mig. 

Högsäsong i vintervärlden innebär många lektioner med mycket skidtid och många möten. Så jag kom hem fylld av både glädje och energi. Snabbt som tusan droppade detta däremot och jag kände mig liten som en mus, frustrerad och ledsen över praktiskt trassel som jag inte lyckades lösa.

Det är nästan obegripligt jobbigt för mig ibland att inte hitta lösningar. Många gånger inser jag när jag pratar med mina vänner att jag konstant söker efter lösningar på deras mest triviala problem, och jag är konstant positiv inför problem. Jag börjar fundera på om jag kanske har ett utvecklingsområde, något att möta i mig själv och utmana mig att låta saker vara olösta. Alla problem kanske inte är till för att lösas? (Skrämmande tanke, jag vet inte om jag står bakom den just nu)

Eftersom jag jobbar för världens bästa förening med några av de finaste människor som Gud har placerat på jorden höjde jag min energi med deras varma stöd. Så jag kände mig grym och klev in i sagda förenings stödchatt med ett varmt hjärta ändå. Och nu sitter jag i tacksamhet, men en stor urdrucken kopp te och en halväten chokladkaka framför mig och njuter av lyckan av att få vara medmänniska. Att just jag får lyssna, ta in och försöka vägleda någon helt okänd genom känslokaos och tankar. (Jag blir också imponerad av min egen förmåga när jag håller koll på alla i flödet, inte illa alla gånger.)

Livet är bra på många sätt. Det blir många gånger bättre när vi hjälper varandra, och framförallt, när vi ber om hjälp med det som för oss är svårt.