Bekräftelse

Jag funderar kring bekräftelse, att behöva höra till, synas och få bekräftelse på att vi "är någon". Det anses lite fult, och väldigt ojante att "tro att vi är något" och ännu värre att vilja söka den bekräftelsen från människor omkring oss. Trots att vi i grunden är flockdjur, som djupt ner behöver bekräftelsen för att inte dö. Vi behöver veta om att någon ser oss och tar hand om oss om vi inte orkar fly från hoten omkring oss.
Det är lätt att få bekräftelse för prestationer, utsida och sådant som kan kännas ytligt med foton och statusuppdateringar, eller för den delen blogginlägg. Det är i många lägen en positiv bekräftelse, men den ger ingen långvarig känsla av tillhörighet. Den känslan kommer genom samtal, närhet, kontakt med andra människor. Då kan vi få bekräftelse för att vi finns, när en annan människa ser oss. Då spelar inte yta så stor roll heller, när det finns några människor som verkligen ser oss, som vi är oss själva hos. Då kan vi fylla på behovet av bekräftelse, få veta om att vi "är någon" och kanske våga tro på det själva.
Det är lätt att bli självupptagen, att hamna i en självömkande cirkel där allt känns ganska piss. Det här citatet gjorde mig glad, för vi är alla viktigast i våra egna liv.



Kommentarer

  1. Som kvinna, som gudinna, bör du få både den ytliga, men även grundmurat den djupa innerliga bekräftelsen i en aldrig sinande ström, bekräftandes din divina inre helighey, i full respekt för vad du är, samt alltid kommer vara, i relationen oss emellan.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vanliga bikinitjejer

Maxida Märak