Hjälp

Idag upplevde jag riktigt bra bemötande och kundservice på många ställen och stärktes i mig själv av det. Det är så lätt att göra något snällt för en annan människa. Som att tacka för bra service, ge beröm, hålla upp en dörr eller något annat. Tyvärr gör vi det för sällan, inte för att vi inte vill hjälpa, utan för att vi är rädda för att själva bli hjälpta tror jag. För mig är det en stor utmaning att ta emot hjälp. Att ta emot en annan människas utsträckta hand är något jag vill träna på. Att alltid säga nej (eller inte säga nej men på andra sätt skicka signaler att "jag klarar mig själv"), gör att människor till slut slutar erbjuda sig. Då står jag där en dag när jag inte längre orkar göra allt själv och upptäcker att det inte finns en enda utsträckt hand kvar.
Att låta en annan människa hjälpa mig är inte själviskt, det är att bekräfta den andra personens tillgångar och dess omtanke om mig och respektera mina egna begränsningar. Jag imponeras av människor som ber om hjälp och känner sina egna begränsningar. De som säger: Stopp. Hit men inte längre. Det här klarar jag av och det här behöver jag hjälp av någon annan för att klara av.

Jag vill göra mer av det, be om hjälp. Bjuda in andra människor i mitt liv, att se mina svagheter och begränsningar och lära mig något nytt av andras styrkor. Det handlar om att byta ut: "Jag klarar mig" mot "Ja, tack". Så vi slipper stå och hålla hårt i en fallande mur och istället får bygga något nytt tillsammans med någon annan.

Att hjälpas åt måste vara det mest spännande och skrämmande som finns!