På gång just nu

Rotlösheten är tydlig när jag står mitt i en förändring. Jag älskar den här platsen och längtar samtidigt hem till både Stockholm och Umeå. Jag kommer hem till Stockholm nästa vecka och två veckor framåt. Sen blir det semester i det stora Äpplet innan jag landar i Umeå som jag lite tyst i mitt huvud kallar mina drömmars stad. 

Det är skönt att vintern är över, och att det snart är sommar. Men sommaren är inte oproblematisk. Livet stannar inte upp för att det blir soligt eller semester. Tankar, känslor och händelser fortsätter att snurra och påverka oss, oavsett var vi är. Jag vill alltid försöka vara så mycket mig själv som jag bara kan. Men som sig bör inför förändringar märker jag var jag tappat bort mig själv. 

Jag har slutat känna in min kropp, av någon anledning stängt av det som gör ont och pockar på uppmärksamhet. 

När jag inte lyssnar på min kropp och mig själv upptäcker jag det jag redan vet, jag behöver trygghet. Och den bygger jag i mig själv. Genom att flytta, byta stad, boende och vänner så inser jag att jag är allt mer beroende av min inre trygghet. Vilket också är bra, för det är den tryggheten jag själv kan påverka, hela livet.
Så trots rotlöshet, förvirring och förändring så känner jag en trygghet i att jag letar efter tryggheten. Jag har lärt mig vad jag vill och inte vill ha i mitt liv, vilka jag mår bra av att umgås med och vilka jag inte vill lägga tid på. För varje dag som går förändras jag lite grann, jag är aldrig samma person som jag var igår