Djupa hav

Att rädda världen börjar med var och en av oss. När vi på djupet lyssnar på oss själva och tar reda på vilka våra demoner är kan vi se att andra människor är något helt främmande från oss själva och samtidigt en del av något större än oss allihop.
Vi kan inte rädda världen på egen hand, men vi kan rädda oss själva från att drunkna. Alla svåra lektioner livet har givet mig har jag gått igenom med målet att ha högsta betyg, inte att lära mig något som kan hjälpa mig att må bra i framtiden och kunna lösa liknande situationer sedan. Så jag har stannat i det djupa vattnet och inte ifrågasatt att det börjar bli jobbigt att simma.
Jag påmindes på nytt om att den största lärdomen under en prövning är att backa, ta ett djupt andetag och fråga sig själv: "Vad kan jag lära mig nu?"
Att våga ifrågasätta mina fasta övertygelser och principer och utmana  de med tanken att det kan vara på ett annat sätt hjälper mig att växa som person och hitta nya vägar för mina tankar och funderingar. "Jag vet att du inte vågar, men om du vågar, vad skulle du göra då?"
Vågar jag rädda mig själv om det betyder att jag måste börja se världen på att annat sätt?
Då alla mina gamla världsbilder ifrågasätts och jag kliver in i ett Matrix utan möjlighet att återvända kan jag lära känna nya sidor hos mig själv. Kanske finns det ett jag som jag älskar men inte har någon aning om vem hon är, för jag är så van vid att fortsätta simma på för djupt vatten?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vanliga bikinitjejer