Nattankar när nuet nalkar

Nu borde jag kanske sova. Låta Pitta-elden processa dagen, tankarna och samtalen. Men jag känner både en vilja att få ner mina tankar, en nyfikenhet kring vilka tankarna är och en prestation som ett behov att skriva för någon annan än mig.
För mig själv tror jag att jag förstår en del av var jag är. Men tankarna och känslorna tar aldrig slut. De snurrar varje dag.
Det här samhället vi har skapat försöker inbilla oss att livet tar slut och står still i en viss ålder. Då landar allt och vi är klara för framtiden. Framtiden som igår var idag som imorgon är historia.
Vi kan inte stanna tiden. Vi ska inte stanna tiden.
Vi behöver bara andas in och vara. Här och nu. Känna lite längre ner och lite längre in.
Livet kan inte levas när kroppen och själen inte får plats.

Jag tränar på känslor, jag lyssnar på kroppen. Det låter harmoniskt och är fruktansvärt svårt.

Tack för att jag får lyssna.
Tack för att ni lyssnar.