Singelmänniskor och förhållandemänniskor

Sluta fråga mig varför jag är singel är ett debattinlägg på Expressen som fångade mina tankar perfekt.

Just nu är jag i ett förhållande, men jag är ändå en "singelmänniska", en person som trivs med mig själv, är ganska introvert och får energi av ensamhet och tystnad.
Att vara singel är underbart, att vara i ett förhållande är underbart.
Nu i början av förälskelsen har jag väldigt lite lust och önskan att vara själv och sitta och pyssla med sådant som jag längtade efter när jag var singel. Nu vill jag trängas i soffan och titta på en dokumentär eller TV-serie för jag vill få vara med honom, få veta vad han tycker om och få dela mina tankar med honom.
Jag har aldrig känt att jag behöver någon, och jag är en person som trivs med att vara själv nuförtiden. Jag har inte alltid trivts i mitt eget sällskap, men det har varit absolut nödvändigt för mig med ensamhet för att jag ska lära mig att tycka om mig själv och nu älskar jag den. Ensamheten är bara läskig om vi alltid flyr från den, men lär vi oss att umgås med oss själva har vi en vän för livet. När relationen med oss själva är hel, då kan vi bygga vidare i relationer med andra människor och då får vi meningsfulla relationer där vi själva kan växa.