Sörj inte för att jag är borta, gläds åt det vi har haft.

Vad jag vet om buddismen och hinduismen är att vi inte äger något. Inte ens våra kroppar. Då finns det inget att förlora, för inget har varit vårt.. Så det enda vi kan göra är att ge, kärlek, omtanke och ännu mera kärlek. Älska och låt det gå, love and let go. Det sägs vara hur vi går igenom livet.
Och det är ju så, vi äger inte ens luften vi andas. Vi har inte våra kroppar, de består av molekyler och atomer som ständigt byts ut och förändras. Vi är inte ens samma fysiska personer nu som vi var för en kvart sen. Det betyder inte att människor inte är viktiga för oss eller att saker inte kan vara en tröst eller en glädje. Men som vi lever nu får ofta kroppar och saker en mycket större betydelse än varelser och naturen.
Det finns ingen plats på jorden som gör mig så lugn som bredvid en sjö, eller vid havet. Där vågorna ständigt byts ut och jag vet att det lugna, och stilla både kan bli våldsamt och mörkt eller stenhårt och kallt. Då känns det lättare att jag också är sådan, att känslorna i mig kastar sig åt alla håll. De är lättare att acceptera och andas genom känslorna nära något föränderligt. Varje dag som jag har möjlighet att själv ta mig ut för att känna gräset under tårna och fylla lungorna med luft är jag tacksam och lycklig att universum har en plats och en plan för mig. Jag vet att det finns en framtid, ett sätt att gå vidare
Jag är tacksam att jag har mammas ring på fingret, och en frälsarkrans runt handleden. De hjälper mig att stanna upp, minnas och känna. Men hade jag inte det så finns ändå möjligheten för mig att minnas, mina minnen kan ingen någonsin ta ifrån mig. Jag kan aldrig hitta en tröja som luktar precis som mamma, inte höra någonting som låter precis som hennes röst. Allt det finns bara i mig, och de kommer fram till mitt medvetande när det är dags.
Fast att jag alltid kallat henne för min mamma så var hon aldrig min, hon var inte ens sin egen. Hon bara var. Att inte äga henne ger en annan betydelse åt orden “Sörj inte för att jag är borta, gläds åt det vi har haft.” Jag är ledsen för att jag inte längre får dela med mig av det som händer i mitt liv med mamma, och jag är glad att hon har funnits och gett liv åt mig.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En sommar som ger skäl att fira!