I exist as I am - that's enough!

I år ser jag inte tillbaka, jag vet var jag var för ett år sedan, för två år sedan och ännu längre bak. Jag vet vem jag är idag och vem jag hoppas att jag är i framtiden. Detta nyår kommer mitt i en period i mitt liv då jag satsar på mig själv, jag gör det jag vill göra och mår bra av. Oavsett om det är flytta till en ny stad och plugga eller söka mitt drömjobb och flytta till en liten ort och jobba. Mitt liv handlar just nu om de små stunderna och vad jag lägger min energi på här och nu. Jag har den sista tiden lärt mig värdet av att ta kontroll över mina egna tankar och hur de påverkar mitt liv.  Jag strävar efter att leva här och nu och ha relationer i mitt liv som jag mår bra av. Jag tror att vi har en möjlighet att styra över våra energier, vi kan påverka om vi tar emot eller sänder ut positiva eller negativa vibbar, och det vi sänder ut får vi tillbaka tusenfalt. Men jag vill vara riktigt noga med att det här funkar för mig, det funkar inte för alla, är en deprimerad, ångest...

Jag hoppas att ni idag får tid att slappna av, varva ner och vara med dem ni själva vill vara med idag. Men jag vet att det inte alltid blir så. Det är lätt att julen blir stressig och ångestfylld. Ta några extra djupa andetag. Stanna till en stund och njut av det lilla. Julen handlar om kärkek, omtanke och medmänsklighet. Det är allt, egentligen. För den som är ensam, mår dåligt och behöver stöd finns både Bris och Tilia med stödchatt. Du är aldrig ensam, det finns alltid någon som vill lyssna på dig. Det går alltid att ta sig igenom även de mörkaste stunder.

Det hör till julen för mig att plocka fram min röda ram med Emmas  krönika. Jag hittade den när jag var 19 och den gör mig lugn varje jul sedan dess. Julen handlar inte om prestation, krav och att ha snyggaste julbaket. Det handlar om att slappna av, varva ner och umgås med de jag vill umgås med. I år har min jul handlat om uppbrott, avsked, nytt jobb, flytt, skidåkning och nya rutiner. Julafton i år kommer bli helt ny för mig och det tror jag kommer bli fint, men blir det inte det är det finemang. Att vänta ett helt år och satsa så stort på en enda dag höjer våra krav på oss själva och vår omgivning och gör den enda dagen otroligt skör. Igår pratade jag med en vän som menade att nyår borde firas i mjukisbyxor med att äta pankakor på ett köksgolv. Precis så kan det få vara. Vi mår alla bäst om vi gör det vi själva vill, lyssnar till oss själva och gör det som ger oss energi, inte tar energi. Låt bli att göra saker för att alla andra gör det eller för att du tror att alla andra vil...

Jag tror fortfarande att jag är på semester här uppe. Lodar runt i mjukiskläder bakom kulisserna där jag tultat på skidor sen jag var barn. Det känns gött. Träffar massor av människor och är alldeles slut av alla möten och intryck. Men nu börjar jag längta efter att få jobba tekniskt och pedagogiskt i backen med barnen. Två dagar till med intro i backen, sen kör vi på riktigt på måndag. Det kanske mest otroliga är att jag bor i Sveriges vackraste by. Magiskt!

Underbara Clara  skriver idag om curlade barn och hur oviktig den debatten är eftersom: "Otroligt många barn är inte ett dugg curlade. Hinder i deras liv sopas aldrig bort av föräldrarna. Sådant som andra föräldrar tycker är självklarheter att göra för sina barn, blir aldrig gjorda för dem"  Att ha barnperspektiv är jätteviktigt för mig. Jag strävar alltid efter att se barnen, att fundera på hur de upplever verkligheten. Jag försöker påverka mina egna handlingar och ord utifrån hur det påverkar barn runtomkring mig. För det sätt jag väljer att tala om mig, mina upplevelser och världen påverkar inte bara den vuxne jag pratar med utan även barnen i närheten. De hör allt, men förstår inte allt som vuxna. Därför är det vårat vuxenansvar att lyssna till hur de upplever och förstår världen. Att inte förminska deras uppfattningar och tankar utifrån vår världsbild och förutfattade meningar. Det är också det som gör möten med barn så magiska. Jag otroligt tacksam att jag nu har ...

Äntligen framme i Sveriges Vackraste By! Det är mörkt, kallt och stugan lutar. Med andra ord kommer vintern att bli legendarisk. Hela min billast med prylar har fått plats och jag mår himla bra! Köra hit gick smärtfritt tills vi fastnade i backen framför huset och rullade tillbaka ner på isen. Men till slut kom vi upp. Lite bildbevis på detta oxå. 

Mina närmsta vänner i Umeå har jag träffat tack vare Tilia och Tilia är en enorm anledning till att jag kommer tillbaka hit. Många av de vackraste människor jag känner (men absolut inte alla) har jag lärt känna tack vare Tilia. Det är en plats där jag är trygg och är mig själv. Framförallt är det en plats som vi skapar genom att visa omtanke och medmänsklighet. Tack för att jag får vara med. I helgen flyttar jag till det som jag hela mitt liv kallat min absoluta favoritplats. Men just nu bara gråter jag för att jag ska flytta från Umeå. Det sätter saker i perspektiv. Jag vill verkligen vara just här och hit kommer jag återvända. Efter att jag vågat ta steget och leva ut mina drömmar. Min skidlärardröm. I Klövsjö hoppas jag på återhämtning, perspektiv, nya magiska upplevelser, inspiration och nya möten med nya vänner. Jag försvinner inte härifrån, jag byter bara plats.