Snövägen


Min syster Anna formulerade detta till mamma idag:

Idag är dagen som jag tycker att du ska vara tacksam över...
1. Du bor inte längre i en backe som påminner om en bortglömd dal som aldrig plogas, sandas eller uppmärksammas.
2. Du får numera posten direkt i brevlådan och överhuvudtaget eftersom postbilen inte längre behöver trassla sig fram mellan diverse vallar och snötäcke mellan ditt hus och grannarnas hus.
3. Detsamma med sophämtningen.
4. Ingen behöver salta den där trötta trätrappan med salt som varje år verkar ha tagit slut förra året!
5. Tack vare punkt 1 finns det ingen vall som någon i familjen måste ut och panikartat skotta bort minst två gånger om dagen (om det mot förmodan plogas).
6. Det elektriskt uppvärmda golvet i hallen är inte fullt med blöta jackor, vantar, mössor eller täckbyxor eftersom inga av döttrarna är ute och åker pulka idag!
Det ironiska i sammanhanget är att vägen vi bodde på förr hette SNÖVÄGEN! 
Tacksam som tusan att jag inte bor där idag. 

Kommentarer

  1. Anonym5 december 2012 kl. 22:37

    Helt klockren beskrivning! Mamma

    SvaraRadera
  2. Anonym23 januari 2013 kl. 20:21

    Jag va ute och promenerade på snövägen i söndags i nostalgi, och kände mig lite sorgsen över att ingen bor kvar där... det var nånting skönt med att trilla in nångång då och då och hälsa på er.
    Elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Emma Thorell Stårsta23 januari 2013 kl. 22:05

      Det är lite sorgligt. Hur kom det sig att du var så långt norr om stan? Bodde inte du på södra sidan nu? :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Just nu känner jag en stor tacksamhet för det samhället jag lever i. Idag har jag jobbat med en artikel om kvinnors rätt eller tvång till slöja. Skapat plats för flera perspektiv och strävat efter att nyansera debatten. Förutom det har jag redigerat bilder från ett bröllop, för mitt jobb är i nuläget väldigt brett, jag vill ha erfarenheter. Just det här bröllopet var mellan två personer av samma kön. Anledningen till att jag nämner det är för att jag är stolt över det som har hänt i Sverige på relativt kort tid. Att det inte är kriminellt att älska vem du vill eller klä dig hur du vill. Det är fortfarande ofantligt långt kvar att gå, men vi har en demokrati och ett samhälle att vara stolta över. Jag är själv en hetero, vit kvinna och har nästintill aldrig blivit utsatt för kränkningar. Men så många andra människor i det här landet har det, så vi har långt att gå, men är ödmjuk för alla människor som gett mig möjlighet att ens uttrycka de här tankarna utan att fängslas. Att utföra
Läs mer
Bild
Äntligen. Jag kan inte börja på något annat sätt. För avslut är viktiga för mig. Och äntligen har vi knutit ihop säcken. Vi har löst de sista praktiska bitarna och det står en gravsten på plats. Äntligen känns det som att jag kan lätta hjärtat och andas ut. När någon dör blir världen kaos. Det är sorg, saknad, oro, ilska, mörker och all världens känslor. Och i det ska en uppsjö av praktiska saker lösas. Det har inte varit lätt, det har inte varit smärtfritt. Men nu är det äntligen över. Vi åkte också, alla tre, ut till mammas grav. Jag fick för första gången se stenen och planterade lila blommor. Det blev väldigt fint och jag känner mig lugn I hjärtat. När jag landade hemma spände en regnbåge över hela himlen. Tack universum. ❤️
Läs mer

Så mycket nytt

Bild
Nu har det hunnit hända grejer! För tio dagar sedan förlovade vi oss och idag skrev vi kontrakt på ett radhus! Det är magiskt och alldeles underbart att få lägga grunden för mitt framtida liv tillsammans med Martin. Den här sommaren är en som jag säkert kommer se tillbaka på när jag är äldre och förhoppningsvis minnas med glädje. Och jag kan tycka att vi förtjänar glädjen, att tillåta oss att vila i det här och njuta av att det känns så himla bra. För det känns fantastiskt att få kallas fästmö och kalla honom för fästman. Att veta om att han vill vara med mig och jag med honom. Och livet kommer mellan de här stunderna att vara som livet är. Ibland är det enkelt och flyter bara på, och ibland är det tyngre. Men vi kommer ha varandra mitt i allt det. Vår relation kommer prövas, stötas och blötas och jag tror att vi kommer lära oss och växa i det. Jag är ovan att skriva om sådant som känns fint, och nu är det mycket sånt. För i samma veva som allt detta har jag tagit examen och börjat
Läs mer