Och han ska torka varje tår från deras ögon. Det som en gång var ska få ett slut

Jag har just läst ut den sista delen i Jonas Gardells trilogi. Döden. Den är tung, döden är ständigt närvarande, hand i hand med en nästan förlamande sorg. Hur man orkar leva och inte bara överleva är otroligt.  För precis som den vita älgen fick dessa aidssjuka män höra att de inte passade in. Att det var bättre för naturen om de dog. De som överlevde har inte bara gått igenom mer sorg under några korta år än de flesta människor gör i ett liv, de fick under tiden kämpa för sin egen rätt att existera. De upplevelserna har människor fortfarande idag. Det är fel! Världen ska inte se ut så här! Med regnbågens färger på naglarna väckte Emma Green Tregaro den diskussion internationellt som Gardell väckt här i Sverige. Det handlar om kärlek. Om rätten att älska vem man vill och att våga älska sig själv och slippa skämmas.
"Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig." Det lilla, det enkla, borde alla få rätt till. Men världen ser inte ut som den ska och jag vet inte hur jag kan förändra. Att aldrig tysta mot orättvisor och okunnighet.  Att använda det vi kan för att tillsammans förändra och påverka.  Jag har bytt min facebook-header till en regnbåge (den Jonas Gardell lade upp för att  visa Putin att den regnbågen kommer aldrig försvinna). Det är mitt lilla. Och det går självklart att göra så mycket mer, för att visa medmänsklighet och torka allas tårar. Läs böckerna, se TV-serien och om Ömheten visas där du är, se den. Sen måste vi rannsaka oss själva, utmana våra fördomar och prata med varandra.  Låt oss aldrig behandla medmänniskor så här igen. Låt det få ett slut.