Maxida Märak



Maxida är människa. Som går mot strömmen. Som lyssnar på hjärtat och skapar den musik hon bara hör i sitt eget huvud. Som slåss för det hennes hjärta bultar för. 
Rösten dryper av kärlek till hennes folk, till samerna. Ilskan ligger precis under. Den som provocerar fram reaktionerna mot gruvbyggen, psykiatrin, djurrättsaktivister, poliser och det svenska samhället som vägrar se att vi fortsätter ta livet av vårt ursprungsfolk, fortfarande, år 2015. Samerna som är det svenskaste vi har, varifrån vi har våra rötter.
Vi är så vana som svenskar att vi alltid har haft rötter långt tillbaka, att naturen kommer vara lika oberörd som den alltid varit. Samer är en idyllisk bild som många gärna behåller, men långt bort från oss själva. Kommer de för nära, följer alla deras baksidor med. Och baksidorna är många, mörka och långt ifrån medmänskliga.

Det Sverige vi så gärna vill älska, börjar försvinna. Samer tar livet av sig för att de inte har någon plats i Sverige. Deras stora marker där renarna idylliskt kan vandra runt fritt och beta köps upp av företag och stat för gruvbyggen, kommersialisering och annat som är viktigare än att bevara naturen, kulturen och miljön. Förtrycket mot den samiska kulturen är lika uppenbart som mot någon annan minoritet, men det normaliseras på ett annat sätt. Kanske har det aldrig varit viktigare att stå upp för samers rättigheter, nu när Sverigedemokraterna varnar om tiggare och romer mitt i vår huvudstad. Blundar vi väljer vi att hålla med. Samer är inte några andra, långt bort. Samer är vi. Romer är vi. Judar är vi. Mänskligheten är en helhet.

Lyssna på Maxidas sommar prat här. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Så mycket nytt