När jag inte sover tänker jag

Varför sömnen inte dyker upp vet jag inte. Jag vet bara att jag inte sover.
Att han bredvid mig har sussat sött i några timmar, men för min del infinner sig inte tröttheten.
Jag vill släppa på oron, men har svårt att ignorera det magonda. Kanske är jag rädd för en ny prestationsinriktad vecka. Rädd att tappa bort mig själv och det som är viktigt. Rädd att inte nå min egen förväntade nivå från början, så jag tänker att det är kört.
Rädd att inte räcka till, fast jag vet att jag inte behöver bevisa något för någon.

Det räcker att jag finns. Men visst är det svårt att acceptera. För jag måste tänka om, hitta en ny trygg grund i en miljö som ber mig prestera tills jag kräks.
Det är en svår plats men inte en omöjlig situation.

Jag får andas ut och hitta lugnet där oxå.