Alla talar med varandra

Sen jag var barn har jag aldrig gillar bullshit, kallprat och liknande. Men det hör så ofta till det dagliga livet och bygger våra masker och roller inför varandra. Den senaste veckan har jag mött och lärt känna många nya människor. Det har varit fina och verkligen öppna möten, rakt på sak utan en massa trams. Något som är fördelen när man möts under paraplyet psykisk ohälsa är ju att vi alla redan vet att det finns en historia och är öppna för att lyssna och möta varandra. Det blir hälsosamt, givande och ärligt. Jag vill ju alltid kunna vara rak, öppen och ärlig när jag träffar människor och därför har den senaste tiden stärkt mig. Då kan jag möta ett samhälle fullt av bullshit lite lättare, för hur många gånger pratar man inte utan att säga något? Att kunna berätta om sin psykiska ohälsa och hälsa känns för mig lika naturligt som att berätta att jag har träningsvärk eller är förkyld, men jag vet om att så inte är läget för alla andra. Jag är tacksam att jag fått möta människor som tänker i liknande banor som jag och lärt mig nytt både om de och om mig själv på en så kort tid.