Att vara i en förändring

Jag har aldrig i mitt liv haft sömnproblem. Lyxigt kan tyckas. Oavsett hur sjuk jag har varit har jag alltid kunnat ta upp en bok, läsa en stund och sen sova vidare när jag vaknat mitt i natten (om jag inte förträngt något nu).
Inte idag. Jag har varit vaken i timmar och kommer inte ner i varv. Jag är så glad, lycklig och tacksam att det gick över all förväntan igår. Jag försöker njuta av det, men hjärnan har redan satt igång och mailar, strukturerar och ordnar inför nästa steg, möte eller träff.
Samtidigt känns det nu inte kul att lämna Umeå. Det är första gången jag slås av hur gärna jag vill vara kvar här. Men jag vill också till Klövsjö. Det kan vara Sveriges absolut bästa plats, och där ska jag bo och jobba på skidor, varje dag.

Där finns nog har svaret till min sömnbrist; stress, känslostorm och utmattning. Jag vet att jag gärna gör mycket på en gång, har många bollar i luften. Då behöver jag ibland lite extra fokus för att landa i mig själv och bara vara här. Det kommer när jag ger det tid.