Miss Skinny

Jag vill säga något om Miss Skinny. Jag blev inte chockad när reklamen dök upp. Lite provocerad, men mest valde jag att ignorera den och hoppades att det inte skulle bli en så stor grej. Jag stängde den dörren innan jag visste vad det handlade om, för jag måste stänga av smalhetsidealet. Det är bra för mig att jag klarar av att stänga av det, men tyvärr klarar allt för många i samhället inte av att göra det. Jag blir extra lycklig varje gång jag känner mig glad på ett träningspass, då inser jag att jag verkligen tränar av lust och inte tvång. Men tänk vilken tur jag har som tänker så! Vi lever i ett ätstört samhälle, där det är accepterat att man är missnöjd med sin kropp, att man kan ”unna sig en kaka nu när man varit duktig och tränat” (det kokar i mig bara av att skriva det där). Vi måste börja prata, ifrågasätta och förändra den här synen på oss själva och våra kroppar och det är upp till var och en av oss. Frisk och fri har tagit med hårdhandskarna för att öppna upp dialogen och debatten kring det här och det har de har de gjort helt rätt i. Personligen tycker jag att deras reklambild var mycket oskyldig jämfört med de veckotidningar som ligger i de flesta personalrum och väntrum runt om i landet. För vi peppras dagligen av smalhetsidealet som berättar att vi inte duger och MÅSTE förändra, banta, sluta äta det ena eller det andra. Var finns tidningen som berättar att vi är ok som vi är? 

Förutom att spränga dörrarna och öppnat upp en dialog har Frisk och Fri också skapat en märkning för modeföretag som går ut på att de (1) anlitar modeller med olika kroppsformer, (2) anlitar modeller som har ett BMI över 18,5, (3) inte retuscherar modellerna samt (4) har en handlingsplan mot ätstörningar. Det är inte bara modevärlden som är ansvariga för vårt ätstörda samhälle, men alla kan nog hålla med om att de har en viss bidragande effekt. Någonstans måste man ju börja, varför inte där? Tänk det modeföretag som blir först med att stoltsera med den märkningen, det kan ju inte göra det svårare att sälja kläderna?

Men det handlar också om var och en av oss. Att vi vågar byta ämne när diskussionen om att julmaten ger extrakilon dyker upp för sjuttioelfte gången, vågar ifrågasätta den som ursäktar bullen med att personen ”unnar” sig. Våga ta plats och säga att du är nöjd med dig själv, inte bara ditt yttre utan också det inre och det du gör. För varje kvinna som ser sig i spegeln och kommenterar om hur ful/tjock/rynkig/gammal osv hon är finns en liten flicka som hör det. Barn tar efter från oss och det är vårt ansvar att forma det samhälle och den värld vi lever i, tillsammans.