Guldpraliner

Är precis hemkommen från SKUV, för första gången någonsin tror jag, har jag åkt buss hem kl 22.20 från SKUV! Allt för att Anna flyttat till Uppsala och jag själv inte längre bor på samma adress som bilen.
Kvällens SKUV var toppen. Våran konfagrupp är underbar på alla sätt, och jag ber tusen gånger om ursäkt för att jag inte kan allas namn.

Det finns så många i kyrkan och i mitt liv som jag tycker så mycket om, som jag litar på, bryr mig om och tycker om att umgås med. Ibland tror jag att jag inte delar med mig tillräckligt av mig själv, att jag inte släpper folk nära inpå. Jag pratar gärna med andra och stöttar andra. En av mina närmsta vänner påpekade det för mig en gång att det finns massor med människor i min omgivning som vill lyssna på mig, hjälpa mig och vara mina vänner.
Det är bara det att jag många gånger har så svårt att öppna mig och dela med mig av sådant jag behöver hjälp med, eller bara vill beklaga mig över.
Det är inget att be om ursäkt för, det är sån jag är just nu, och jag hoppas att jag förändras lite och vågar lita mer på andra människors vilja och förmåga att förstå mig.

Andreas var i kyrkan och spelade och sjöng, otroligt duktig! Hans band heter Self Deception, kollla in det på Spotiry!
Han gav mig ett nytt uttryck: guldpraliner. Mina 3 positiva, är nu mina 3 guldpraliner.

Björn pitchade ett projekt, att bara säga (och försöka tänka) positiva saker om sig själv och andra i en vecka. Jag ska prova det t om måndag.

Jag borde sova, men kommer läsa en liten stund i Ciderhusreglerna först.

Kram

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Så mycket nytt