Magsår? Släng dig i väggen!

Det magonda har gått över. Jag mår inte illa. När jag vaknade imorse kändes det så otroligt skönt att jag kan få sova vidare. Pratade med mamma som tyckte det var självklart att jag ska vara hemma hela veckan.
Någonstans vet jag att det stämmer, men tankarna går i cirklar.
Om jag är hemma nu innebär det att jag inte klarar av att jobba för att jag är för stressad. Jag går runt och oroar mig för att jag missar en massa när jag inte är på jobbet och för att kolleger och chefer ska tycka att jag inte klarar mitt jobb. Går jag runt och oroar mig över att jag inte klarar av jobbet blir det ännu jobbigare att komma tillbaka. Jag behöver alltså tid att slappna av, acceptera att jag är stressad och göra vad jag kan för att lugna ner mig. Jag kan ju vara sjuk i en vecka utan läkarintyg. Jag behöver det.
Men jag har som vanligt, svårt att vara svag, jag vill ju klara av ALLT! Helst utan att be om hjälp, för då är man svag.
Jag behöver den här veckan hemma, jag behöver slappna av. Jag höll ju på att svimma i måndags pga stress!
Jag vet att jag behöver ta det lugnt på hemmaplan först så att jag sen kan komma tillbaka till jobbet och där lära mig att hantera det höga tempot.
Skrivandet är ett effektivt sätt för mig. Då vet jag hur jag tänker och får ner de konkret.
Jag har ju lärt mig tusen olika mindfulness grejer, massa sätt att vända negativa tankar till positiva, men jag slutar tänka så när jag blir stressad, för att det tar för mycket tid.
Det är alltså dags för en vecka hemma, framför datorn, framför tv:n, med en bok, en kopp te. Kanske, eventuellt städa, gå runt i sunkkläder. Helt kravlöst.
Jag längtar efter det!
Om jag blir uttråkad på det, då är det alldeles lagom att börja jobba igen.

Nu sjukskriver jag mig från jobbet tom fredag. Vila och rekreation here I come. Magsår? Släng dig i väggen!