Just nu känner jag en stor tacksamhet för det samhället jag lever i. Idag har jag jobbat med en artikel om kvinnors rätt eller tvång till slöja. Skapat plats för flera perspektiv och strävat efter att nyansera debatten. Förutom det har jag redigerat bilder från ett bröllop, för mitt jobb är i nuläget väldigt brett, jag vill ha erfarenheter. Just det här bröllopet var mellan två personer av samma kön. Anledningen till att jag nämner det är för att jag är stolt över det som har hänt i Sverige på relativt kort tid. Att det inte är kriminellt att älska vem du vill eller klä dig hur du vill. Det är fortfarande ofantligt långt kvar att gå, men vi har en demokrati och ett samhälle att vara stolta över. Jag är själv en hetero, vit kvinna och har nästintill aldrig blivit utsatt för kränkningar. Men så många andra människor i det här landet har det, så vi har långt att gå, men är ödmjuk för alla människor som gett mig möjlighet att ens uttrycka de här tankarna utan att fängslas. Att utföra
Äntligen. Jag kan inte börja på något annat sätt. För avslut är viktiga för mig. Och äntligen har vi knutit ihop säcken. Vi har löst de sista praktiska bitarna och det står en gravsten på plats. Äntligen känns det som att jag kan lätta hjärtat och andas ut. När någon dör blir världen kaos. Det är sorg, saknad, oro, ilska, mörker och all världens känslor. Och i det ska en uppsjö av praktiska saker lösas. Det har inte varit lätt, det har inte varit smärtfritt. Men nu är det äntligen över. Vi åkte också, alla tre, ut till mammas grav. Jag fick för första gången se stenen och planterade lila blommor. Det blev väldigt fint och jag känner mig lugn I hjärtat. När jag landade hemma spände en regnbåge över hela himlen. Tack universum. ❤️
I kontrast till bikinireklamerna vill jag visa något vanligt. Vanliga tjejer i bikinis. Jag funderar mycket på om det är dumt att fortsätta kroppshetsen med fler bilder på bikinikroppar. Men just när det handlar om en bikinireklam och en hets inför sommaren att få den "perfekta" bikinikroppen så känns det rätt. Så länge majoriteten av bilder vi matas av är retuscherade och trådsmala kan vi aldrig se mångfalden och acceptera hur en kvinnokropp ser ut. Även män och manskroppar är drabbade men jag är kvinna och kan inte tala för någon annan än mig. Jag har aldrig känt mig så snygg och bekväm som jag gör i min kropp just nu, och då är den inte lika smal eller vältränad som den varit när jag var sjuk. Det handlar inte om att man måste se ut på ett speciellt sätt, det handlar om att våga må bra i sin egen kropp. Våga visa hur människor ser ut, våga visa en annan verklighet än modevärldens. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något och det här gör jag. Gör gärna samma sak och v
Kommentarer
Skicka en kommentar