Remember me

Första gången jag såg den kallade min vän mig känslokall för att jag inte grät. Den här gången kan jag inte slita mig, enkelheten och skevheten i relationerna gör den så stark. Men mest tror jag att det är sättet musiken varvas med tystnad som får mig att stanna upp.
Det här är inte en film byggd för tårar, karaktärerna är för råa och för långt ifrån sina egna känslor. Det är istället relationerna som driver den framåt i ett högt tempo.
Slutet är inte det viktigaste, även om jag får känslan av att det var därifrån handlingen väcktes. Men slutet berättar hur skört och orättvist livet är.
Det vackra i den här filmen är att den tar upp så många skeva relationer och inte bara har ett olyckligt slut, varje människas enskilda värde blir viktigt. Framförallt i sina relationer till andra.

"Whatever you do in life, will be insignificant. But it's very important that you do it. Because nobody else will."

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Så mycket nytt