Förintelsen




Jag besökte Auschwitz förra sommaren, det går inte att glömma en sådan upplevelse och alla känslor den väckte. Vi var där en varm, solig julidag och upplevde vacker grönska på en plats där människor en gång torterades och mördades. Det känns skamligt att tänka att det är vackert, men naturen bryr sig inte om vad som hänt förr. Det är vår uppgift att minnas. Att promenera runt i de smala husen och försöka förstå hur både fångarna och vakterna levde var svårt och obehagligt. Överallt fanns foton på fångar, brev från officerare, kartor och siffror över hur många som transporterades till de olika lägren. Mängderna var nog det som chockade mig mest, en enorm hög med hår visades i ett rum, i nästa tusentals glasögon. 
Allting var sparat, ingenting gick till spillo, förutom miljontals liv.



Ilskan väcktes också när jag stod vid slutet av tågrälsen innanför "Dödens port". För att det finns människor som förnekar att det här har hänt, som manipulerar bilder, ord och siffror för att kunna blunda för historien. Vi får inte blunda. Europa har ett stort, fult ärr som vi aldrig får glömma.


För två dagar sedan röstades flera olika rasistiska partier in i Europaparlamentet. Därför är det ännu viktigare att vi gör allt vi kan för att påverka, förändra och aldrig någonsin tystna.
 Läs Özz Nujens krönika om skillnader och likheter, vad som egentligen är vi och dem. 
Mångfald handlar om liv, i ett land där alla är lika står vi still, därför gillar vi olika.





Kommentarer

  1. Hej Emma.

    Mycket bra skrivet och tänkvärda reflektioner. ( Auschwitz befriades 27 januari1945)

    Kram Barbara

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Så mycket nytt