Att bara få vara

Det är psykeveckan i Umeå och varje dag har jag stått och presenterat lokalavdelningen för Tilia med Ida och Rebecca.  Jag är överlycklig att jag har fått förtroendet att göra detta och den vidare förtroenden jag får i möten med nya människor. Idag var jag och Rebecca på P4 Västerbotten och berättade om föreningen, något som kändes ganska surrealistiskt. Vi har gjort intervjuer för lokaltidningar och varje gång någon vill berätta om oss blir jag stolt och glad. Det ger oss en möjlighet att nå ut till fler ungdomar som behöver stöd, att visa att ingen är ensam. Vi finns här med stöd och medmänsklighet. Jag tror på det här. Det kommer bli fint.

Men är det någonting jag lärt mig via Tilia så är det att ta hand om mig själv. Hur kul och häftigt det här än är, så behöver jag varva ner och bara vara. Efter intervjun imorse gick jag runt sjön och njöt av vintern, kylan och solen och hann prata med min underbara storasyster. Jag laddar min batterier hos min familj, trots att det är många mil emellan oss. Ni är världsbäst.

Så nu sitter jag hemma med mitt favorithöstte (ja, jag har ett sådant) och samlar ihop mig och mina tankar till fin musik. Som den här.




Jag behöver en stund

för mig själv,
bara sitta och vänta
min själ, våga glänta
på dörrar och fönster,
se invanda mönster
som dröjt kvar,
kanske finna några svar.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Så mycket nytt