Här är mina ord

Jag tänkte att ni ska få ett smakprov av det jag älskar allra mest; skrivandet. I en annan form än blogginlägg då. Alla mer eller mindre skrivarintresserade människor skriver nån gång dikter tror jag, några av mina har jag lagt upp här förut. Nu menar jag inte att jag är ett poetiskt geni, men jag vägrar prata negativt om mig själv, trots att det är vad som jantemässigt ska göras för att inte verka för pretentiös. Jag gillar att skriva, ibland blir jag jättestolt, ibland är det jag skriver inte lika bra. Allt jag skriver handlar inte om mig, men det är ett sätt för mig att sortera tankar och känslor.

på knivspetsen 

balanserar 

alltid en våghals

Speciell Ikväll
Luften glittrar och sprakar av elektricitet 
handen vilar lätt på hennes rygg 
Hon sträcker på sig och känner 
att hon är speciell ikväll

Bredvid henne hör hon en kommentar 
kanske handlade den om vinet 
eller om kläder 
det kan ha handlat om sport 
eller om mat 
Det river till i magen på henne 
Hon höjer rösten och säger ifrån 

Luften glittrar inte längre 
Handen vilar på en annan rygg 
Hon är speciell ikväll

Det är alltid något fel på en kvinnokropp

När känslorna är lagda 

med hatten på hyllan 

skorna slängda vid dörren 

och lampan släckt 

spelar inget längre någon roll 

På kudden bredvid mig

Sorgen tär mig inte 
Den har haft sin tid 
Det är min tid nu 
Men jag drömmer om dig 
Ser dig på kudden bredvid min när jag vaknar 
Tänker att det är ok 

Där kan du inte skada mig 
Då finns det tid för mig att bara vara 
Finna tid för mig 
Någon måste jag vara utan dig 

Mitt-i-natten-ångest

I tomheten och känslostormen 

allt i samma bultande bröst 

där syret har slutat försöka slå sig in 

hjärtat bankar sig genom revbenen 

insekterna krälar och kryper mellan kött och skinn 

ungefär där blodet rusar 

men samtidigt står still 

Hoppar tankarna rep med hårstråna 

och skrattar med hånfulla leenden 

De vet att de är bortom all min kontroll 

att jag gör allt jag kan för att hålla hjärtat kvar i bröstet 

tvinga syret ner i lungorna 

och få insekterna att sluta röra sig 

Där når kaoset inget lugn 

det tar aldrig slut 

det hittar bara andra vägar 

för att överleva

Höga klackar

Hon går runt och ler 
rak i ryggen på snabba fötter 
hoppas varje dag att ingen ser 

hennes insida som faller sönder